FotografLieselotteVan Der Meijs

Susanne och Jens hade valt en av sommarens varmaste dagar till sin bröllopsdag. Solen strålade outtröttligt från en klarblå, molnfri himmel och innanför frackskjortornas stärkta kragar rann svetten. Inne i Seglora Kyrka stod luften still även om alla fönster och dörrar var öppna. Gästerna fläktade sig ihärdigt med vigselprogrammen och framme vid altaret stod Jens och väntade på sin brud.

Åh vilken fantastisk vigsel det blev, med sagolik musik! Lascia chio pianga, Äppelbo Gånglåt och Come what may var några av styckena som spelades och jag grät på det där lite snörvlande sättet. Diskret förstås, det håller ju inte att fotografen springer runt och gråter. Men jag får nog tillstå att jag har lätt till tårar under själva vigselakten. Det är så många känslor i luften och när de förstärks av vacker musik och underbara texter går det inte att hålla emot tårarna.  Jag brukar gömma mig bakom kameran, då syns det inte så tydligt att tårarna rinner…